Glad över att få vara förälder på 2000-talet.

blogibanneri_parassyy_584x100

 

kb_kuva

Kuva: Leo Bonsdorff

En gång för flera år sedan sa min mamma att hon är glad över att inte behöva vara förälder på 2000-talet. Att allt var så mycket lättare på 70-talet då jag och mina bröder var små. Då vardagen gick ut på att leka i parken eller spela fyra mål på gräsmattan. Då kaffeturen hemma hos någon annans mamma var höjdpunkten på dagen, byxorna var smutsiga och barnen sprang barfota. Då man spelade piano en gång i veckan men i övrigt var man ledig.

Redan då tyckte jag att hon hade en poäng i det hon sa även om ju inte allt på riktigt var bättre förr. Det hela öppnade sig ändå ännu mer för mig då jag separerade från mina barns pappa och blev ensam med tre små barn. Två i tidig skolålder och en som just lärt sig gå. Ifall jag inte förstått vad det här med vardagspussel innebar så blev det helt klart för mig den dagen jag återgick till jobbet. Äldsta barnet var för gammalt för Eftis, mellanbarnet började åk 1 och minstingen skulle köras in på dagis. Allt detta hände samtidigt under en vecka i augusti. Förutom allt detta var det viktigt att barnen hade hobbyer där de kunde utvecklas, att hemmet var städat och maten självgjord och näringsrik. Dessutom var det viktigt att jag tog hand om mig själv, sportade och hade egentid. Då, i den stunden i augusti, förstod jag min mamma till 100 %. Plötsligt kändes det kravlösa 70-talet som himmelriket.

Familjelivet idag är krävande på många sätt och för de föräldrar som lever ensamma med sina barn kan vardagen vara speciellt utmanande. Att kombinera ett hektiskt arbetsliv med att ensam vara ansvarig för att sköta hela vardagen ger inte utrymme för mycket utsvävningar. Ibland känns det som om det krävs fullständig disciplin för att få det att funka. För ensamstående föräldrar är en kalender och ett nätverk av människor mycket viktig, men en flexibel arbetsplats ändå det mest värdefulla.

Vad innebär då en flexibel arbetsplats? Det beror förstås på typen av arbete, men i ännu större grad på typen av arbetsgivare. Har man en arbetsgivare som respekterar de enskilda arbetstagarna och deras livssituation kommer man redan långt. För alla av oss har någon typ av livssituation. Både du och jag.

För någon kan flextid vara det som behövs. För någon annan kan en arbetsdag i veckan på distans vara lösningen. En tredje kanske gärna väljer att jobba 100 % de veckor då barnen är hos den andra föräldern och 80% de veckor barnen är hos en själv. Det finns ingen lösning som passar för alla, men finns det vilja att tillmötesgå de behov en arbetstagare har just i hens livssituation kommer vi redan långt.

Jag har själv glädjen att jobba på en familjevänlig arbetsplats och jag är glad över att få vara förälder på 2000-talet. Dagen i augusti för flera år sedan känns avlägsen och idag gläds jag över att kunna kombinera mitt arbete med mitt föräldraskap och räcka till både på jobbet, för mina barn och för mig själv. Dessutom tror jag att min mamma är mer än nöjd över att få vara mormor på 2000-talet.

Petra Willamo
Ansvarig för Pussel – ett projekt som erbjuder stöd åt skilsmässo- och nyfamiljer. Barnavårdsföreningen i Finland r.f.

Kirjoita kommentti

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s